Pockande röster – tondikt för klarinett och piano

Pockande röster är en tondikt för klarinett och piano, inspirerad av dikten med samma namn av Kerstin Löthman.
CC BY-NC-ND

Sören Blom 2014

Musiken är licensierad enligt en Creative Commons Attribution-NonCommercial-NonDerivatives 4.0-licens. Detta innebär att

  • upphovsmannen ska anges (om man t.ex. länkar hit eller lägger upp musiken på sin egen hemsida)
  • musiken får användas fritt för icke-kommersiellt bruk
  • musiken får inte modifieras.

För kommersiell användning, eller för andra frågor kring användningen, kontakta mig via kontaktformuläret här på bloggen, eller skicka e-post (adressen finns på noterna).

För mera information om licensen, se Creative Commons hemsida.

Lyssna på musiken (4:00 minuter):

Ladda ner noter: Pockande röster

Svalan

Pockande röster

Svalorna ropar
de ropar på dig
skärande skrin
sipprar in i fönsterglipan
en lätt sommarvind
snuddar den beiga
sjukhusgardinen,
så stel
att inte ett veck får liv.

Det var många
timmar,
sedan din feberheta hand
kramade tillbaka,
men ännu är du här
litegrann.
Jag håller hårt.

Väggklockans tickande
ekar i det kala rummet
med smutsgula väggar,
mäter ut tiden
du har kvar.
Jag kan svära på
att sekunderna stannar upp
varje gång du slutar andas.

Min blick fixeras på din bröstkorg
— där — en minimal hävning —
ett andetag
ger respit
innan det ändas.

Svalorna ropar
de ropar på dig
med pockande röster
“Flyg fritt med oss
under den blå himlen.
Känn dina vingar växa.
Låt luften bära dig
i pilsnabb svalflykt.
Kom, kom, kom!

Svalorna ropar.
De ropar på dig.

Du lyssnar.
Tar avsked.
Och lämnar oss.

Där utanför hukar en hare.
Vakan är över.

Insistent voices

The swallows are calling
they are calling for you

piercing screams
seep into the slightly open window
a light summer breeze
brushes against the beige
hospital curtain
so stiff
that not a crease comes alive.

Many hours
have passed,
since your fever hot hand
squeezed back,
but still you are here
to some degree.
I’m holding tightly.

The ticking of the wall clock
is echoing in the bare room
with yellowy walls,
measuring the time
you have left.
I could swear
that the seconds are stopping to a halt
each time your breathing ceases.

My gaze is fixed on your chest
— there — a minimal heaving —
one breath
provides respite
before it ends.

The swallows are calling
they are calling for you
with insistent voices
“Fly freely with us
under the blue sky.
Feel your wings grow.
Let the air carry you
in a swallow’s flight
fast as an arrow.
Come, come, come!”

The swallows are calling.
They are calling for you.

You are listening.
Saying goodbye.
And leaving us.

Outside, a hare is crouching.
The vigil is over.

Dikt: © Kerstin Löthman 2009
Översättning till engelska: Sören Blom

Kommentera gärna